Ett lån mindre!
Jag har precis betalat ett lån till CSN på 22 436kr, och det känns så SKÖNT! Det är det där dumma återkravet jag fick för att jag sålde min förra lägenhet och enligt CSN inte varit studiemedelsberättigad under terminen innan. Att jag pluggat klart några månader tidigare och att pengarna användes direkt till en annan lägenhet spelade ingen roll enligt dem. Nåja, nu slipepr jag DET lånet iaf.
I övrigt är jag hemma med en krasslig Cassandra. Jag vabbade mån-tis och så var hon på dagis igår (och jag åkte brandbil på arbetstid! *S*) men idag kände jag att hon är inte riktigt kry ändå. Det känds som att hon hade feber inatt igen, stackars lillfis. Så det blir inte mkt pluggande idag inte, men vi myser och har det roligt ändå.
I övrigt är jag hemma med en krasslig Cassandra. Jag vabbade mån-tis och så var hon på dagis igår (och jag åkte brandbil på arbetstid! *S*) men idag kände jag att hon är inte riktigt kry ändå. Det känds som att hon hade feber inatt igen, stackars lillfis. Så det blir inte mkt pluggande idag inte, men vi myser och har det roligt ändå.
Och vi har köpt en ny bil!
I torsdags skrev vi på papper och i lördags hämtade vi vår nya pärla! En Ford Mondeo kombi årsmodell -98. Den är alltså inte så jätteny i allas ögon, men i våra är den det, den är skitfin och passar oss bra! Jag har aldrig riktigt gillat vita bilar, men den här är snygg ändå :-) Om man kan vara lite kär i en bil så är jag nog allt det! Haha! Bildbevis kommer senare! Sitter vid bärbara datorn nu och här har jag ingen bild på den. I lördag när vi hämtade den kunde jag inte glädja mig fullt ut eftersom allt annat med bilstölden upptog stoooor del av mina tankar. Idag först bjuter jag för fullt av min nya fina bil! :-)
Och ja, den är bättre försäkrad.....
alltså, förtydligande
jag tappade visst tråden, det gick inte att köra hem bilen såklart. Vi bogserade den. Det var skitkallt och tog lååååång tid. Tack igen Carl, du körde skitbra, och tack Ulrika för underbart stöd i den kalla Mazdan!
Bilen är tillbaka!
Vår fina röda bil, som Alice kallar den, är tillbaka! Min älskade skrothög! Polisen ringde mig i söndags eftermiddag/tidig kväll och berättade att de hade hittat min bil vid en avfart till Arlanda, en dryg timmes färd från oss. Polisen jag pratade med hade visserligen inte varit på plats men sa att vad han hört så skulle det nog inte vara några problem att köra hem den. Fast det trodde jag då, eftersom den lagt av och dörr tidigare i veckan. Jag fick med mig två underbara kompisar (tack Carl och Ulrika!) som åkte dit med mig. När vi, efter ytterligare telefonsamtal till Arlandapolisen, äntligen fått rätt beskrivning kunde vi hitta bilen. Då var det becksvart ute och jag tyckte att det var allt annat än roligt faktiskt. Tjuvarna hade lämnat jackor i bilen, de kastade vi ut direkt. Sedan försökte vi se oss om i bieln med hjälp av en nyinköpt ficklampa (ett av mina bästa köp, annars hade det inte funkat!). Tjuvarna hade dragit ut typ alla papper ur handskfacket och de låg spridda överallt i bilen. Stereon var urplockad. De ahde tjuvkopplat bilen genom att ha starkablar från mitt batteri in genom kupén till ett annat batteri, och sedan någon elsladd eller liknande gissar jag. Tändningslåset är helt paj, sönderslitet och det hänger "eltrådar" runt hela ratten typ. F-n! Jag är fortfarande så j-a arg! Som min kompis sa: "men vad f-n, det går bra att köpa sig en egen bil!" och ja så känner jag med!
Tjuvarna lämnade alltså sina jackor i bilen. Det kändes konstigt, tänkte de återvända eller? Bilbatteriet och starkablarna var också kvar, samt en stor rörtång. Det känns obehagligt och hur 17 ska de kunna sno nästa bil när jag har deras verktyg?! Jag ska lämna dessa saker till polisen för jag vill verkligen inte ha deras (förmodligen) stöldgods i min bil. Det låg även en handväska i bilen, tom sånär på ett vykort. Den ska givetvis också lämnas till polisen,samt en oöppnad ölflaska de lämnade. Tjuvarna förstörde alltså min bil, tog stereon och en gratisskiva från Ica Maxi (den måste de velat ha eftersom de tog fodralet också *S*), mina solglasögon (f-n jag som letade i flera år innan jag hittade ett par jag gillade!), två skruvmejslar, en förlängningsladd samt en mobilladdare. Däremot lämnade de kvar en cd-skiva med Marie Fredriksson, min Storm-klocka (kvarglömd av mig i handskfacket), mina startkablar + bogserlina, paraplyvagnen, en 5-krona vi brukar använda i kundvagnarna (fattar inte att de lämnade den, däremot hade de flyttat den till instrumentbrädan!) Bäst av allt är att de lämnade bilbarnstolen! Den ser verkligen helt orörd ut! Jag fattar inte att de gjorde det, för det som är lämnat är värt mer än det de stal!
Nu återstår att se vad som kommer hända med min käöra gamla bil. Vi hade bara trafikförsäkring på den, för i min värld fanns faktiskt inte att just DEN bilen skulle bli stulen. Min värld är upp och ned just nu och jag känner mig kränkt och blottad, att städa upp i bilen idag var skitjobbigt, men jag tackar min chef som tyckte att jag skulle vara ledig för att vila idag.
Av en granne fick jag höra att en annan granne blev bestulen på sin skruttbil här på parkeringen! Det fattar jag inte heller! Men tydligen finns det folk till allt.
Något riktigt positivt är i alla fall att på fredag ska jag och Andreas ut och äta och dricka drinkar. Vi har barnvakt och ska gå ut utan barn och med varandra för första gången på 3 och ett halvt år! Det ni! Äntligen!
VARFÖR??
Varför tar man något som inte tillhör en själv? Vad är det som gör att någon annan tycker att den har rätt att sno det som är mitt? Någon har snott vår bil! Åh jag kan inte beskriva hur ARG jag är. Och ledsen. Och jag har en otroligt stor känsla av maktlöshet, för jag kan inget göra för att få reda på var bilen är eller i vilket skick den är osv. Jag har liksom förlorat kontrollen och det är en känsla jag inte gillar.
I måndagskväll när jag åkte hem från en föreläsning så dog bilen. Något elfel måste det vara, för det började med att radion och klockan och sådana displayer dog. Själva bilen dog turligt nog inne i garaget, för där gick den inte att starta. Tisdag morgon skulle vi åka till sjukhuset för gipsborttagning så i god tid gick jag ut till bilen för att se om den fortfarande var död, för då skulle vi ta bussen. Bilen startade! Flera gånger om utan problem! Så vi tog bilen, jag och barnen. Ca 15 min hemifrån så dog radion och sen dog bilen! Mitt utanför en skola och typ framför en vägbula, där kunde vi ju inte stå, och bråttom hade vi ju (eller vi hade inte tid med döda bilar iaf). Min pappa blev dagens hjälte som kom och hjälpte mig att flytta på bilen till en parkering och sedan skjutsade han oss till sjukan. Sedan i tisdags har jag haft min pappas bil och så sent som igår eftermiddag åkte jag förbi vår bil och såg att den var ok. Idag skulle vi bogsera hem den, jag och pappa. Men, när vi kom dit fanns inte min bil kvar! Däremot står det en ännu risigare bil där, med baksätet fullt av högtalare, spritflaskor, tablettförpackningar och en kratta och en hacka. Denna bil är belagd med körförbud enligt polisen jag pratade med. Både hon och jag tror att någon har bytt denna bil mot vår, men det finns ju inga bevis för det.
Alltså, jag hoppas så innerligt att dessa biltjuvar inte har kommit långt med min bil. Bensinmätaren visar inte riktigt rätt och inte heller funkar den ju något vidare, den borde ju ha lagt av vid det här laget, hoppas jag. :-( Dessutom infaller körförbud om några veckor om vi inte reparerat några fel och besiktat om den. Vad ska de med den bilen till!?!? Ge tillbaka den till mig så ska den få lite kärlek och bli hel igen.
Igår köpte vi en ny bil (som vi får imorgon) så utan bil är vi ju inte, däremot utan bilbarnstol till Cassandra, och en vagn hade vi i bagaget också (nu kanske jag får köpa en till, eller vad tror du Sanna?) Vi blev av med lite verktyg också, som låg i bagaget. Inga stora summor egentligen, men jävligt surt och irriterande! Ny bilbarnstol ahde vi inte tänkt köpa nu precis. Men utan bilbarnstol kan vi ju inte vara så det är väl bara att hosta upp de där pengarna :-(
Angående gipsborttagningen då, det gick jättebra. Alice var så otroligt duktig. Väldigt spänd men det gick jättebra. När doktorn drog ut stiften skrek hon i högan sky och det kan jag förstå, flera cm långa stift som dras genom armen kan inte vara trevligt. Det skulle kännas som ett myggbett sa doktorn och jag undrar vad han har träffat på för myggor? (i övrigt en mkt trevlig doktor dock). Alice fick sin utlovade glass efteråt också. Nu är de närmaste 2 veckorna "kritiska", om hon får en knuff eller ramlar på armen så går den av sadoktorn, så på dagis har Alice haft bandage runt armen som stöd.
Men, om ni bor i Uppsalatrakten och ser en röd Mazda 626 med regnr OGU386 stå övergiven någonstans (el bara ser den!), ni kan väl höra av er?!
