Ninas blogg

Det är inte klokt så glad jag blir! I tisdags var vi hos Barnspecialisten med Cassandra. Och nu hade hon ökat en del igen, så sen pencillinkuren har hon gått upp lite drygt ett kilo och är tillbaka på normalkurvan igen. Läkaren var rätt impad över den plötsliga vändningen och viktdiagrammet ser fint ut med ett streck rakt uppåt numera. Härligt! I övrigt tyckte han att vi skulle fortsätta med mjölkfritt eftersom det funkar.  Och visst funkar det, det gäller bara att läsa innehållsförteckningen på produkterna innan man stoppar dem i munnen, och i vissa fall är det så att jag inte vill äta den efter att ha läst innehållsförteckningen, falukorv är ett sådant exempel *ryser lite lätt*

Alice har varit på dagis som vanligt nu i veckan, och hon deklarerar nu att hon vill "osså vaja myjantej". Alltså, hon vill också vara en myrantjej. En stor tjej alltså, som går på Myran. Nu är hon lagom liten och går på Humlan. I fredags var en av hennes kompisar som är just en myrantjej, i alla fall inne på Humlan hela dagen för att leka med Alice.

Igår fredag var jag på begravning. Pappas moster har gått bort och igår var det alltså dags att ta avsked. Jag som lovade mig själv för 6 år sen att inte utsätta mig för liknande tillställningar var ju givetvis med på ceremonin i Stillhetens kapell. Många tårar fällde jag, självklart över Karin, men faktiskt minst liak många över min egen mamma. Jag bad Karin att hälsa till min mamma. Begravningar är aldrig roliga, men jag klarade det i alla fall, även om jag var på väg att gå därifrån. Jag hoppas dock att det dröjer evighter tills jag behöver gå på någon begravning igen.