Besprutad
Ja, så känns det. Nu har även jag och maken fått influensavaccin insprutat i våra kroppar. Jag är rätt förkyld och hade hört både att det då var bäst att avstå, men också att det skulle gå bra så länge man inte hade feber, vilket jag inte hade. Jag rådfrågade läkaren som var på vaccinationsstället i dag och han sa att helst skulle man ju inte det, men sen så sa han att det nog inte var någon fara ändå så han tyckte att jag skulle vaccinera mig. Hur som så mår jag inte bra just nu. Förutom snor och hosta så har jag fått en ordentlig huvudvärk, en riktigt öm arm, samt att jag är yr och mår illa. Det var den lördagkvällen det ;-) Jag hade tänkt att både hinna plugga och sen ha ett skönt fotbad med ett glas vin till.
Har DU vaccinerat dig?
Den nya influensan
Aldrig hade jag väl trott att jag skulle stå och köa i en gympasal för att ta del av den massvaccinering som pågår runt om i landet. Men nu är de två äldsta barnen vaccinerade i alla fall. Nästa lördag är jag och älsklingen kallade och Max ska väl få en kallelse han också vad det lider. Frågan är ju om massvaccinering är rätt väg, är influensan verkligen så farlig?! Det råder ju lite delade meningar om det, och alla länder agerar inte alls likadant. Nu är det som det är i alla fall.
Liten update....
*dammar av bloggen lite*
Efter en intensiv första halva av hösten har jag insett att det inte är värt det. Det är inte värt att slita och stressa hela tiden. Vem tackar en liksom?!
Jag jobbat 62,5% på pappret men det blir oftast mkt mer än så. Jag jobbar över nästan varje dag, och jag har hela tiden dåligt samvete åt något håll.
Jag pluggar 50% också, och även om jag inte är något mattesnille så inser jag ju att det tillsammans med jobb och restid blir en bra bit över 100. Lägg på hämtning/lämning av 3 barn varje dag och 98% av all matlagning och tvätt så blir det en hel del. Jag orkar inte längre och jag tycker inte att det är roligt. Barnen är små här och nu och jag vill tillbringa mer tid med dem än vad det blir nu.
Så när jag fick frågan på jobbet om jag ville fortsätta till våren, men då 87,5% så var svaret enkelt. Nej det vill jag inte. Men jag var artig och sa nej tack i alla fall. Till våren tänkte jag få mitt familjeliv tillbaka, skriva magisteruppsats i specialpedagogik, kanske läsa någon mer kurs inom mitt intresseområde, samt jobba som timvikarie när jag känner att det funkar. Och en viktig sak, jag ska ta hand om mig själv och visserligen inte sätta mig främst, för där hamnar barnen, men i alla fall tätt därefter. Något jag är allt annat än van vid. När har jag någonsin prioriterat mig i livet?!
En sak som i alla fall känns bra nu, är att alla barn trivs på sina "institutioner" där de tillbringar allt för mkt tid. Cassandra och Max trivs väldigt bra på förskolan, där de går på samma avdelning. Alice trivs i förskoleklassen och tycker numera också att fritids är riktigt roligt! Jag vill inte ens tänka på hur vi skulle må om de inte trivdes...
Nu ska jag ta lite helg, ett glas vin och idol. Så trött som jag är så somnar jag väl kanske i soffan iofs...
Trevlig helg!
