Jag har mist en vän...

Jag känner mig deppig och nere. Jag har mist en vän. Den jäkla skitsjukdomen Cancer tog hennes liv. Varför då? Hon var hälsan själv fram tills hon insjuknade, men sen tog sjukdomen sitt hårda grepp om henne. Hon kämpade och vann första striden och hann känna sig frisk en stund. Sen PANG så kom sjukdomen tillbaka, aggressiv och med enorm kraft. Skitsjukdomen vann kampen. Kvar står vi andra och undrar vad som hände....

Vila i frid kära D, jag saknar dig....

Jag blir tokig.....

....på att lyssna på barnens musik! Jag måste fixa lite annan musik åt dem att lyssna på inser jag. Ofta lyssnar de på barnskivor med barnlåtar och det är helt ok, men i dag har de lyssnat på Bamses Dunderhits fleeeera gånger. Och det är rätt trist att höra Bamsecovers på Brandsta city Släckers eller vad de nu heter och liknande. 
 

   
 

Åh andra sidan kan jag tycka att Zlatanlåten är rätt uttjatad den med, så det blir som sagt dags att skaffa annan musik åt dem. Något tips?

Vårblåst och sol

Det är vår i luften! Jag känner det! Fast jag läste att det väntas snö till helgen, men det hoppas jag bara är fel uppgifter. I går var det 7,5°C och strålande sol, det är ju vår, något annat kan det inte vara. I dag är det visserligen lite gråare ute, det blåser lite mer, men det är i alla fall dryga 5 grader ute. Och på min promenad hördes mycket kvitter av glada fåglar. Ja, det lät faktiskt glatt, deras kvitter. Jag kvittrade dock inte lika glatt under promenaden. Jag testade en ny väg (ny för mig alltså). Markerad som gång- och cykelväg. Den var trevlig genom en liten skog och så, uppe på en höjd så utsikten var underbar. Men sen kom jag fram till en lååååång trappa, som också då var enda chansen att ta sig vidare. Eh, inte med vagn va? Så det var bara att vända och gå tillbaka. Då valde jag sen en annan väg tillbaka än den jag kommit på, så jag fick gå förbi ett stall med finfina hästar, och det är ju inte fy skam på något sätt så då var jag nöjd och
 glad igen :-) 


Min promenadpartner :-)

Jag har en 1-åring!

Hjälp vad tiden går fort, nu har jag ingen bebis längre -för Maxen har fyllt 1! Han springer och klättrar och är överallt, och så är han ju alldeles underbar också! :-) I år fanns ju inte hans datum, den 29:e februari, så vi firade honom i lördags istället. 


Bilden är från i onsdags, då vi fortfarande hade lite snö kvar.