Obehagligt

Idag var vi på stan hela familjen. Min plan var att sätta prätt på lite pengar och köpa lite vårfräscha kläder. Efter det skulle vi äta någonstans för att fira min och Andreas årsdag som är imorgon. Det blev inte som vi hade tänkt oss. Shopping blev det inte mkt av, reklamerade ett par överdragsbyxor på PO.P och fick ett par nya, köpte en tunika med Pippi på till Cassandra på Åhléns och sen fick Alice en urtuff döskalleklänning från Indiska. Själv blev jag utan kläder, även om det var jag som är i störst behov av det. Menmen, det där är ytliga ting. När vi skulle gå till bilen som stog på andra sidan järnvägen var bommarna nere och ett tåg stannade precis till innan bommarna. Plötsligt hör vi sirener och det kommer polisbilar från alla håll, sen kommer ambulanser, räddningsbil samt brandbil. Räddningstjänsten strömmade till tåget. Efter en liten stund insåg vi att inget tåg ju skulle åka precis då så vi gick under bommarna och till vår bil, fler människor började göra det samma (fast inte till just vår bil då). Vår bil stog precis jäms med tåget och plötsligt går några poliser förbi och ut ur tåget kommer lokföraren, och de pratar lite om att någon ska komma och ta hand om lokföraren och hjälpa honom. En ur räddningstjänsten drar fram en jacka under tåget. Lite längre bort ser jag något mer som liknar kläder. En förbipasserande kvinna som råkat se mer än vad hon önskar att hon sett upplyser oss om att det är en arm som sticker fram där borta. Plötsligt mår jag illa. Tågresenärerna får lämna tåget där mitt på spåret och "räddningsarbetet" sätts igång på allvar. Det är dock inte mycket att rädda läste jag nyss i UNTs nätupplaga http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=589867,00.html

Jag har tänkt på det här heal kvällen, jag har en olustig känsla jag inte kan släppa. Varför blir det sådär, och jag tycker synd om anhöriga men även om räddningstjänsten och givetvis lokföraren. Mina tankar går till dem. Samtidigt är jag egoistiskt lättad över att vi inte kom några minuter tidigare till bilen för då hade vi nog med största sannolikhet sett själva smällen och det vill jag helst bespara mina barn.

Var rädda om er!

Kommentarer
Postat av: Jenny

Usch,jag ryser i hela kroppen!
Fyyy,vad otäckt!
Förstår att du ändå är glad över att ni intekom tidigare och såg alltihop.

Tydligen en ung tjej i 20-års åldern.

Som sagt: Man ska ta vara på varandra!

KRAM

Postat av: Stina

Usch vad otäckt med tåghistorien!! :o(

Men kul med din vikt! Heja heja Nina! :o)

2007-03-10 @ 07:08:05
URL: http://stinur.blogg.se
Postat av: Sanna__b m. Ludvig o Lova

Fy så fruktansvärt. Och så ung... men det kan väl aldrig varit en olycka eller..?
Förstår att du är "glad" att ni inte kom lite tidigare, något sådant vill man ju verkligen inte bevittna.

*kram*

2007-03-10 @ 07:26:34
URL: http://guinevere.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback