Ninas blogg

Cassandra har gått upp i vikt! Det är inte klokt så glad och lättad jag är! Vi var på BVC igår för en försenad 6-månaderskoll (uppskjuten pga vattkopporna). Jag trodde att hon hade gått upp liiite i alla fall, för hon äter mer nu och har ju nästan slutat kräkas. Inte kunde jag gissa att hon hade gått upp så mkt som hon hade, men glad är jag. Nästan 700  gram på ca 3 veckor. Läkaren tyckte att det var en väldigt bra ökning. Och med tanke på att det har varit ca 35 gram/månad förut så är ju 700 faktiskt jättemycket! Däremot hade hon inte växt på längden, snarare krympt om man får tro BVC-.sköterskan ;-) Men där är jag inte oroad, för det är olika som mätt henne nu. Nästa vecka ska vi förövrigt på en uppföljning av längd- och vikt på Liljeforstorg så det känns bra.

För övrigt kvalar Cassandra snart in i kategorin krypare. Hon ålar fram som en larv, drar upp knäna under sig och far fram med väldig fart. Det är en tidsfråga innan hon kryper på riktigt nu! Jätteskoj! Och hon är så nöjd! Vi brukar medvetet låta henne vara vaken efter att Alice har lagt sig för natten, just för att hon ska få kräla runt i fred utan en storasyster som är överallt hela tiden.

NHu är båda barnen missnöjda så det är dags att avsluta här!

Alice är rolig, riktigt rolig till och med. Det är så roligt att prata med henne nu och lyssna på hennes prat, tankar och förklaringar om saker och ting. I söndags när vi åt frukost ville hon inte ha det sista av sin macka, då tog Andreas den och åt upp den. Då skriker Alice "Åh nej! Pappa åt upp Nicklas!"  Gissa om vi skrattade! Nicklas är Andreas kompis och vi hade visserligen pratat om honom tidigare, fast i ett helt annat sammanhang. Så hur hon fick mackan till Nicklas är ju för oss en gåta. Men roligt lät det i alla fall. :-)

Alla saker som vi letar efter här hemma (vilket är ganska många, för Alice är en mästare på att flytta runt saker) och frågar Alice så säger hon att sopbilen har tagit dem! Hon är rätt besatt av sopbilen nästan, de sjunger en sång på dagis om sopbilen så det kommer ju därifrån. Annars har hon faktiskt bra koll på var saker är. Efter att hon har sagt det där om sopbilen så brukar hon säga var saker och ting är någonstans. De är inte där man tror att de ska vara, men de är på en naturlig plats för henne gissar jag. Som mina vantar i hennes lekugn och liknande.

Ja, nu är de här igen. Vilka då? Jo vattkopporna förstås. Denna gång är det Cassandras tur att vara prickig. Natten till igår var Cassandra febrig och vid det nattliga blöjbytet (för att kunna ge henne en Alvedon) upptäcktes så två små koppor. Under gårdagen syntes fortfarande bara dessa två koppor, varpå vi blev osäkra på om det verkligen var vattisar, men vi hann även hoppas på att det var det och en väldigt lindrig variant. Men inte. Idag har den lilla damen betydligt fler koppor. Inte jättemånga, utan kanske runt 20? Till skillnad mot Alice då som hade närmare 200st!

Igår var vi ute och lekte efter dagis. Cassandra sov i vagnen och Alice och Ludde lekte ute på gården. Snön har ju smält såpass mkt att de kunde åka både Bobby Car och cykla trehjuling. Alice upptäckte att gungorna var borttagna och sa att det var sopbilden som hade hämtat dem! Vad hon nu fick det ifrån?!  Det var fullt med hundbajs ute, jätteäckligt! Överallt ligger stinkande högar, och så även inne på vår gård. Självklart lyckades Alice trampa i en sån stinkande hög, så det var bara att skura vinterstövlar igår kväll då. Dessutom luktade vantarna piss, katt eller hund är svårt att avgöra. Blä :-( Nackdelen med den här årstiden.

Ja, jag vet ju att jag lever i alla fall :-)

Tänk, idag är det 27 år sen jag föddes, och nu är jag själv mamma till två helt underbara flickor!


Underbara härliga Alice! Min solstråle, mitt allt!


Och fantastiska mysiga Cassandra! Älskar dig mer än livet!

Det här som skulle bli Hälsans år, vårt friska år har inte börjat så bra. Det har börjat riktigt uselt måste jag väl få säga. Alice har vattkoppor. Eller kaffekoppar som hon har fått för sig att det heter. Jobbigt att ha hela kroppen full med kaffekoppar ju! Nätterna är usla, för det kliar ju på henne såklart. Det är mest gråt nätterna igenom och gnäll på dagarna. Feber och massa kliande koppor är ingen höjdare, så hon har ju all rätt att gnälla. Jag skulle garanterat ha gjort det. Jag gnäller ju nu, fast jag är frisk!

Cassandra då? Jag hoppas ju fortfarande att hon slipper undan vattkopporna nu, hon har haft så mkt skit redan, men det verkar inte bättre än att hon också åker på det nu. Får väl hoppas på en lindrig variant då. Snuvan är tillbaka på henne (så var Alice några dagar innan vi upptäckte första kopporna) och alldeles nyss upptäckte jag något som är misstänkt likt en koppa. På ena benet. Hoppas att hon inte får fulla ansiktet som Alice har. Gissar på att ansiktet är ett av de ställen Cassandra skulle kunna klia själv på.

Bilden nedan är så mycket VI tycker jag. Mina bustroll är allra oftast just precis sådär glada. En av Alices dagisfröknar sa just det till mig, att det är verkligen så de ser Alice, så som hon ser ut på bilden. Bilden var med i UNT (Upsala nya tidning) för ett tag sen när de hade en artikel om varför man döper sitt barn. Så en av UNTs fotografer (Jörgen Hagelkvist) har tagit bilden. Tack så mkt!