Ninas blogg

Det mesta här i livet är märkligt. Det är märkligt hur saker och ting förändras genom olika tillfälligheter i livet och så vidare. Inte kunde jag ju veta att jag skulle ha en egen blogg när jag var 26 år t ex! :-) Inte heller kunde jag veta att jag skulle vara så lyckligt lottad att jag har en underbar man och 2 helt underbara döttrar?! Visst hoppades jag ju, men nu är det verklighet och det är så underbart och jag känner mig så lyckligt lottad! :-)


I onsdags var det 6 år sen min mamma dog. 6 år sen den absolut värsta dagen i mitt liv. Inte trodde jag att jag någonsing skulle bli glad och lycklig igen. Det var så långt bort då, allt var bara en grå dimma och tungt och jobbigt. Det är väl som "folk" säger, sorgen finns alltid kvar, men den ändrar karaktär. Visst saknar jag min mamma, jag saknar henne så att det gör ont och jag gråter många tårar över henne, rätt ofta faktiskt. Jag tycker att det är jättesynd att min mamma inte har fått träffa sina barnbarn, hon skulle varit en underbar mormor! Eller, hon är ju såklart deras mormor ändå, trots att hon inte lever här hos oss, men ändå. Synd och trist är det. I alla fall, på kvällen då så åkte vi till Bälinge och jag satte blommor och ett ljus på graven. Och jag skämdes, för det växte ogräs på min mammas grav! Jag ska åka dit någon dag nästa vecka och hoppas på att Cassandra sover så jag kan fixa lite med graven, så att det blir fint igen. Efter gravbesöket åkte vi vidare hem till min pappa. Alice tyckte att det var roligt att morfar var hemma den här gången. De spelade piano och sjöng tillsammans, och Alice stortrivdes! :-) Det blev ett bra avslut på en annars lite jobbig dag.

Igår, torsdag var Alice ledig från dagis. Vi gick till biblioteket tillsammans med Ludde och Albin (och deras mammor såklart) och tittade på en musikteater, Sångsystrar i skogen, och jag tror nog att Alice tyckte att det var roligt. "Mamma, de sjunger!" sa hon glatt! Det som var extra bra var att de sjöng sådana sånger som Alice verkligen känner igen, som Imse vimse och Lilla Snigel bland annat. Efter teatern gick vi vidare till öppna förskolan. Det var ju mer än ett år sen jag var där sist! Fast det var sig likt, och nästan alla mammor som har 03-or hade en liten bebiskula på magen. Det är bra tillväxt här i Storvreta skulle jag gissa ;-) Alice tyckte väl att sångstunden i kapellet var sådär, i de andra rummen fanns ju tunnlar och tält, och en plasttelefon! Den där telefonen hade hon under armen när hon gungade på gunghästen, och när hon bakade med play doh, och när hon satt i mjukispoolen, ja hela tiden skulle den där telefonen med. Antagligen för att ingen annan skulle ta den ;-) Vi åt lunch på ÖF, köttbullar och potatis, och Alice åt med god aptit och tyckte nog att det var skoj! Sen var hon dock väldigt trött när vi gick hem, så jag bar Cassandra och Alice fick sitta i vagnen.

Cassandra var rätt nöjd i går, trots att vi inte var hemma. Självklart ville hon inte åka vagn dit, så jag bar henne, sen sov hon under hela teatern, för att sen vara vaken en stund på ÖF. Vi ammade några gånger, och hon kräktes ner mig lika många gånger ;-) Men jag fick, helt otroligt, sitta och äta lunch utan ett barn i famnen! Det händer inte ofta! Jag hade Cassandra i mjukliften precis bakom vårt bod, så hon låg väl skyddad. Där låg hon och skrattade åt något, vad vet jag inte riktigt! :-) Hon är en så glad liten solstråle, så länge hon inte behöver åka vagn eller bil ;-)

Javisst ja, Cassandra har vänt sig från rygg till mage! I onsdags inträffade det! Heja Cassandra, bra jobbat!

Nu sitter Alice i mitt knä och verkar skrivsugen, så vi ska avsluta det här! Imorgon ska vi, om barnen och jag håller oss friska vill säga, åka till Tierp och kolla på när Alices farmors häst tävlar. Skoj skoj! :-)

Ha det!