Alltså....
...jag som inte riktigt tycker att jag hinner med något, varken mina barn, min man, vår lägenhet eller katt. För att inte tala om mig själv, när skulle jag hinna med mig?! Och nu tror ju jag då på fullaste allvar (??) att jag ska hinna med en blogg också?! Nä, det har ajg ju redan insett att jag inte gör, det är ju flera dagar sen jag skrev något sist.
Sen sist har det hänt lite allt möjligt. Vi har annonserat på blocket och fått sålt en vagn och lite kläder. Fast mest har jag suckat över människor som mailar att de vill köpa massa saker och sen inte hör av sig mer. Blä, kanske ska våga mig på att sälja på tradera istället?! Eller så väntar jag till barnbytesdagen. Haha, jag ser verkligen fram emot den och mina fynd som jag ska göra där (tänk om jag inte hittar något, eller rent av missar den dagen *hemska tanke* haha!)
Alice har hunnit med massor sen jag skrev sist! Hon har blivit förkyld igen, fast det verkar rätt lindrigt den här gången, men hon hostar på nätterna. Hon har hunnit med att tippa baklänges med en sån där åkbil, rakt i asfalten, med en rejäl bula i bakhuvudet som följd. Lite blodvite blev det också, och massor av gråt såklart! Två dagar senare ramlar hon av en bänk utanför MC Donalds och slår i huvudet IGEN! Mycket gråt även denna gång, men mest var det nog stoltheten som tog stryk tror jag. Dagen efter däremot, då ramlar hon inne i vardagsrummet här hemma. Bakhuvudet klarar sig denna gång, värre är det med näsan! Massor av gråt och näsblod. Vår Alice som alltid har varit så smidig och alltid haft full kontroll på sin kropp har helt plötsligt blivit en liten snubbelfot! Hon har ju haft (och kanske har) ett växtryck nu i sommar, så kanske har hon inte riktigt hängt med själv?! ;-) Hon blir ju så ARG när hon ramlar och snubblar.
Det är ju inte bara snubblerier i Alices liv nu, hon både räknar 1 2 3 och "läser" A B C, samt sjunger Lilla Snigel riktigt bra. Jag är faktiskt imponerad över hur tonsäker hon är! Hon har ju att brås på i och för sig. Inte av mig alltså, och antagligen inte från hennes far heller tror jag, haha. Men faktiskt så sjöng både min morfar och min farfar i kör och speciellt min farfar höll på mycket med olika musikaliska projekt om jag inte har helt fel. Alices favoritrad i sången är i alla fall "akta dig" så det sjunger hon till allt. "Mamma, akta dig, akta dig" sjunger hon samtidigt som hon ler så glatt som bara en 2-åring kan! :-) Älskade busunge! :-) Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på henne!
Cassandra fortsätter att vara en relativt nöjd lillasyster, i alla fall så länge hon slipper vara vaken i vagnen eller bilen, för det är jättetråkigt. Så tråkigt att hon måste skrika i högans sky om ingen tar upp henne direkt. I bilen är det ju svårt. Annars är hon en glad solstråle. Dock en förkyld sådan tyvärr, men det börjar bli bättre. Nu ser jag en liten fossing sticka upp ur vagnen, så antagligen vaknar hon till nu. Annars när hon är vaken och inte äter, så tränar hon för fullt på att försöka rulla över till mage. Till sidan går det utan minsta problem, men sen tar det stopp och hon blir lite sur! Gullplutten! Annars är roliga små ljud en bra grej som hon har börjat med, det låter "ahhh" , "gggcccc" och liknande från hennes underbara lilla mun. Alice är överförtjust för att "Sanna pjataj"
Åh, jag älskar mina barn så otroligt mycket! Ja, min man med såklart. Jag har sån tur som har en sån underbar familj! :-)
Idag har jag varit i Täby, på Nickis. Vi träffade Anja och Hedvig. När jag väl kom fram efter en timmes försening mest pga dumma felkörningar. MEn det var trevligt i alla fall, även om vi inte hann prata så mycket utan att bli avbrutna. Alice blev väldigt sur när det var dags att åka hem, det hade hon inte lust med alls nämligen.
Nu har jag en ammande Cassandra i min famn, och det är liiite jobbigt att skriva med en hand, så nu slutar jag för den här gången. Vi får väl se när jag får tid att sitta här igen?!
Sen sist har det hänt lite allt möjligt. Vi har annonserat på blocket och fått sålt en vagn och lite kläder. Fast mest har jag suckat över människor som mailar att de vill köpa massa saker och sen inte hör av sig mer. Blä, kanske ska våga mig på att sälja på tradera istället?! Eller så väntar jag till barnbytesdagen. Haha, jag ser verkligen fram emot den och mina fynd som jag ska göra där (tänk om jag inte hittar något, eller rent av missar den dagen *hemska tanke* haha!)
Alice har hunnit med massor sen jag skrev sist! Hon har blivit förkyld igen, fast det verkar rätt lindrigt den här gången, men hon hostar på nätterna. Hon har hunnit med att tippa baklänges med en sån där åkbil, rakt i asfalten, med en rejäl bula i bakhuvudet som följd. Lite blodvite blev det också, och massor av gråt såklart! Två dagar senare ramlar hon av en bänk utanför MC Donalds och slår i huvudet IGEN! Mycket gråt även denna gång, men mest var det nog stoltheten som tog stryk tror jag. Dagen efter däremot, då ramlar hon inne i vardagsrummet här hemma. Bakhuvudet klarar sig denna gång, värre är det med näsan! Massor av gråt och näsblod. Vår Alice som alltid har varit så smidig och alltid haft full kontroll på sin kropp har helt plötsligt blivit en liten snubbelfot! Hon har ju haft (och kanske har) ett växtryck nu i sommar, så kanske har hon inte riktigt hängt med själv?! ;-) Hon blir ju så ARG när hon ramlar och snubblar.
Det är ju inte bara snubblerier i Alices liv nu, hon både räknar 1 2 3 och "läser" A B C, samt sjunger Lilla Snigel riktigt bra. Jag är faktiskt imponerad över hur tonsäker hon är! Hon har ju att brås på i och för sig. Inte av mig alltså, och antagligen inte från hennes far heller tror jag, haha. Men faktiskt så sjöng både min morfar och min farfar i kör och speciellt min farfar höll på mycket med olika musikaliska projekt om jag inte har helt fel. Alices favoritrad i sången är i alla fall "akta dig" så det sjunger hon till allt. "Mamma, akta dig, akta dig" sjunger hon samtidigt som hon ler så glatt som bara en 2-åring kan! :-) Älskade busunge! :-) Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på henne!
Cassandra fortsätter att vara en relativt nöjd lillasyster, i alla fall så länge hon slipper vara vaken i vagnen eller bilen, för det är jättetråkigt. Så tråkigt att hon måste skrika i högans sky om ingen tar upp henne direkt. I bilen är det ju svårt. Annars är hon en glad solstråle. Dock en förkyld sådan tyvärr, men det börjar bli bättre. Nu ser jag en liten fossing sticka upp ur vagnen, så antagligen vaknar hon till nu. Annars när hon är vaken och inte äter, så tränar hon för fullt på att försöka rulla över till mage. Till sidan går det utan minsta problem, men sen tar det stopp och hon blir lite sur! Gullplutten! Annars är roliga små ljud en bra grej som hon har börjat med, det låter "ahhh" , "gggcccc" och liknande från hennes underbara lilla mun. Alice är överförtjust för att "Sanna pjataj"
Åh, jag älskar mina barn så otroligt mycket! Ja, min man med såklart. Jag har sån tur som har en sån underbar familj! :-)
Idag har jag varit i Täby, på Nickis. Vi träffade Anja och Hedvig. När jag väl kom fram efter en timmes försening mest pga dumma felkörningar. MEn det var trevligt i alla fall, även om vi inte hann prata så mycket utan att bli avbrutna. Alice blev väldigt sur när det var dags att åka hem, det hade hon inte lust med alls nämligen.
Nu har jag en ammande Cassandra i min famn, och det är liiite jobbigt att skriva med en hand, så nu slutar jag för den här gången. Vi får väl se när jag får tid att sitta här igen?!
Kommentarer
Trackback